Leos mamma

Tycker du om sex under graviditeten?
Är det okej eller är det inte det?
Förklara hur du tänker!


Jag älskade sex under graviditeten, men då man var i vecka 33 så var magen bara ivägen.
Var nog som kåtast då, vet ej om det var hormoner men det var en helt annan känsla.
Jag tycker att det är helt OKEJ under graviditeten, vissa har ju sina begränsningar med illamående mm. Och ibland är de ju just sex som sätter igång en förlossning.

Hur långt skulle ni kunna gå för någon ni älskar?
Skulle ni tex kunna döda en person som hade utnyttjat ert barn sexuellt?

Om någon utnyttjade min son sexuellt så skulle jag se till så att han/hon aldrig skulle kunna gå igen, och speciellt inte ha några könsdelar kvar.
Att gå så långt som att döda en person skulle jag aldrig kunna göra, men hade nog gärna velat göra det.
Skulle se till så att det blev ett långt straff så att hon/han röttnar i bunkern!

Tror inte det finns så mycket mer att säga om det, kanske uppdaterar mitt svar senare!

Vad tror du det finns för nackdelar samt fördelar med att vara en ung mamma, jämfört med att vara en äldre mamma, motivera hur du tänker!

Jag tycker att det finns en massa för och nackdelar,

+
- Mycket av barnasinnet kvar.
- Orkar hålla igång.
-Alltid roligt med en yngre mamma.
- Oftast ser barnen en som en "lekkompis" .

-

-Man får oftast höra hur "lösaktig" man är.
- Folk ser ner på en om man inte har kontakt med pappan.
-Soc blir oftast inblandad då dom tycker att man är för ung ( man måste va 45 för att skaffa barn, enligt dom)
-Oftast ingen bra ekonomi (men vad gör det man har ju en massa kärlek)

Är du nöjd med din kropp efter förlossningen, varför eller varför inte?

Till en början så avskydde jag min kropp, kunde inte se mig i spegeln utan att må dåligt!
Men efter ett tag så har jag börjat bli van vid hur jag ser ut, jag har trots allt fått en underbar son. Innan jag blev gravid så hade jag gått ner väldigt många kilon, och genom att ha försökt gått ner i vikt nu ett tag så förstår jag dom som har sagt att det är jobbigt att gå ner i vikt efter graviditet.
Midjan har minskat men vikten är desamma, har bristningar på mage låt och armar. Bristningarna på magen kollar jag på med stolthet, men resten vill jag gärna trolla bort.

Har testat att ha linne på mig ute men efter att ha sett bristningarna så väljar jag alltid att ha något över, men det är väl bara en tidsfråga innan jag vänjer mig vid det också!

Är det okej att slå ett barn?

Nej det är verkligen inte okej att slå ett barn, spelar ingen roll vad dom har gjort, man slår ändå inte ett barn.
Ett barn kommer alltid bära med sig smärta och kommer alltid komma ihåg vad som hände. Det spelar ingen roll vad en förälder känner/ tänker, oftast slår de väl sitt barn för att barnet inte lyssnade eller "lyder".
Ett barn får oftast höra "förlåt jag ska aldrig slå dig mer" men efter det där förlåtet har föräldern glömt de och sen fortsätter det.
Det tråkiga är att myndigheterna gör inget åt det, det är väldigt ofta en van misshandlare slår på ställen som det inte kommer synas på!

---

Jag var själv nära på att anmäla en misshandlare, men då jag inte hade några bevis så visste jag att polisen hade skitit i ärendet.
Har inget förtroende för soc längre då dom inte gör något åt saken då dom fått anmälan av flera men kommer på ett samtal och sen sker ingenting.
Och jag hoppas verkligen att dom ändrar sina rutiner så fler barn slipper leva under misshandel!!

"I vilken ålder tycker du att ditt barn ska få äta sötsaker?
Det vill säga, kakor, glass, läsk, godis, chips,saft. Sådant som är "onormalt" sött helt enkelt!"


Vid 2-3 år ålder tycker jag att det är okej att dom går lördagsgodis så som en ask zoo, eller liknande, läsk kommer senare, tycker saft och vatten duger bra då det släcker törsten mer än cola.
Glass har sonen redan fått smaka och en speciell ålder kan jag inte sätta på det, för det är ju självklart att han ska få smaka om jag äter men då är det inte mycket. Kakor kan man väl få om det är nåt kalas, men bara det inte blir en överdriven mängd.
Det är inte ofta det finns godis hemma så så länge det går att ha frukt som "godis" då det är bättre.
Ålder tycker jag är olika på allt, och beroende på barn och vad dom kan äta!

Att köpa ut alkohol till sitt barn när det inte ens är 18, tycker jag är riktig dålig stil! Det är som att säga till barnet att det är okej/bra att dricka.
Jag skulle aldrig kunna köpa ut någon alkohol eller tobak till mitt barn, utan får gott vänta till dem kan köpa själv.
Visst jag har fått dricka hemma, då dom tyckte att det var bättre att jag drack hemma så dom visste vad jag fått i mig än att jag skulle bli full på annan plats, men det var inte ofta jag drack. Har varit full en enda gång i livet!
Jag skulle aldrig kunna stå ut med tanken på att jag tillåter mig son att dricka, jag har alltid varit den som stått ut.
På helger då vänner skulle dricka så kunde jag vara med men drack inte en droppe, har även varit tvungen att rädda ett ex som var nära på att ta livet av sig genom att hoppa i ån som vi stod vid (vintertid) och det är inget jag skulle vilja göra nå mer.

Hemma hos mig kommer det alltid finnas en regel som jag också hade innan Leo föddes att det ska inte finnas någon alkohol hemma, och om jag någon gång skulle vilja dricka då köper jag det den dagen då jag ska ha något.
Har vuxit upp med alkoholister/ missbrukar och det är inget jag vill att min son ska se.

För mig så betyder en bra förälder att man ser till barnets bästa, att på ett sätt låta barnet ha sin egen "kvalitetstid" (att leka och träna) men att även finnas där och trösta där när de gråter, busa och mysa.
Att göra roliga saker, så som gå på promenader, gunga mm

Det jag gör varje dag som jag vet att Leo älskar är att vi har en mysstund varje morgon och kväll, vi busar riktigt ofta och det finns inget bättre "musik" än hans skratt.
Jag pratar ofta med han varje dag och förklarar allt vi gör då jag vill att han ska förstå och då det krävs väldigt mycket rutiner i hemmet, och det bästa är att han är nästan aldrig ledsen, jag har nog aldrig träffat något litet barn som är så lugn och pratar/skrattar varje dag.

Nu har det startas en Tråd på Familjeliv, där det diskuteras om ung föräldrarskap mm.
Och det kommer komma en ny fråga varje dag.


Jag ångrar verkligen inte att jag valde att fullfölja graviditeten, för jag har fått en så himla underbar son.
Visst ville jag vänta med barn tills jag hade gått ut skolan och fått jobb och en bostad, men utbildning kan man ju alltid fixa sen men man kan ju inte stå på ett studentflak någon gång!
Visst finns det jobbiga dagar då jag tittar i andras bloggar och ser hur pigga andras barn är och att dom utvecklas som  dom ska och tankarna börjar snurra och jag funderar på varför just min son blev sjuk, men på ett sätt så är han ju unik och han är min älskade son.
Visst det är tufft att åka på mer bvc besök habilitering varannan vecka och det ska tränas varje dag för att han ska utvecklas mer och mer, men på ett sätt är det också ett andra hem så som det var då vi bodde på Neonatalen i 1 månad och sen fick vi åka hem ett tag och fortsatte att han inte gick upp i vikt och fick flytta tillbaka. Men när jag ser tillbaka på det ser jag bara ljusa stunder.
Jag behövde inte mista min son och läkarna gjorde allt för att få reda på vad som var fel.
Och jag skulle aldrig kunna byta bort den tiden mot något för under han första månad var han så himla stark och utvecklades enormt mycket.