Förlossningsberättelse
Sitter just nu och funderar på när jag ska skriva en förlossningsberättelse, men varje gång så känns det så jobbigt.
Att tänka till på allt som hänt och jag fortfarande inte har kunnat smält/accepterat/förstått att Leo aldrig kommer utvecklas och att han kan dö och att vi aldrig kommer veta när och vi kanske inte kan hjälpa han då och hjälpen kommer för sent gör så jäkla ont.
Jag har redan hittat han gråblå en gång och det var nära på att han försvann från mig en andra gång får mig att känna att mitt hjärta brister.
Alla känslor kommer på en och samma gång och jag blir livrädd att förlora min älskade son.
Så jag tror att jag kommer vänta ytterligare några månader!
Torsdagen den 29e så kom Leos första tand, och han har verkligen lärt sig att bita riktigt hårt.
Att tänka till på allt som hänt och jag fortfarande inte har kunnat smält/accepterat/förstått att Leo aldrig kommer utvecklas och att han kan dö och att vi aldrig kommer veta när och vi kanske inte kan hjälpa han då och hjälpen kommer för sent gör så jäkla ont.
Jag har redan hittat han gråblå en gång och det var nära på att han försvann från mig en andra gång får mig att känna att mitt hjärta brister.
Alla känslor kommer på en och samma gång och jag blir livrädd att förlora min älskade son.
Så jag tror att jag kommer vänta ytterligare några månader!
Torsdagen den 29e så kom Leos första tand, och han har verkligen lärt sig att bita riktigt hårt.
Kommentarer
Postat av: Denise - Ännu en mammablogg
sv: tack för ditt svar :)
Trackback